Kristna har svårt att förstå

Dagen skriver i dag att den ”profana” pressen inte skriver om kristen musik. En kristen världsartist fick ingen media uppmärksamhet överhuvudtaget, varför är det så?

1. Kristna artister är generellt lite sämre än profana, hade det inte varit så skulle det givetvis varit profana exempel på kristna artister som lyckats är Carola eller U2, detta eftersom det inte endast sjunger kristna sånger och dessutom är de riktigt duktiga artister.

2. Kristna texter är helt irrelevanta, prova att byta ut ord som Jesus gud till Allah eller Shiva få se hur kul det blir. Alltså delar man inte den kristna världsbilden om guden som begick självmord osv, så blir texterna helt banala.

Här en riktigt profan låt 😉

Media: Dagen

Annonser
Det här inlägget postades i Kristendom, Musik. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Kristna har svårt att förstå

  1. Elisabeth skriver:

    Ojdå – ”kristna artister är generellt sämre” … det känns som att skribenten har otroligt dålig koll! Under årtionden har just den kristna kyrkan ”fött upp” artister och musiker på ett sätt som saknar motstycke! Gör lite research, och du kommer att bli förvånad! Däremot så stämmer nog den andra delen mycket bra – det kvittar hur duktig du är som artist och musiker, det spelar ingen roll om du samlar 5000 i Globen, talar du om att du är kristen så är du genast mindre intressant! Vem vill höra någon sjunga om en kärleksfull Gud när man kan lyssna på ”Running with the Devil” och ”Highway to Hell”
    /ELisabeth

    • bluefree skriver:

      Finns säkert en heldel artister som kommit från kyrkorna, utan musik så skulle det inte finnas några kyrkor och på vissa ställen på vår jord som USA går alla i kyrkan.

      Jag gav exempel på artister som lyckats trots att de är kristna som Bono U2 och Carola finns fler Uno, Kelly Clarkson, Katy Perry finns säker tusentals, men det är först när det lämnat den kristna lyriken som framgången kommit.

      Problemet med kristen lyrik är att den känns lika relevant som att sjunga om en kärleksfull tomte som kommer på besök, eller om vackra troll i skogen, du skulle aldrig gått till en sådan konsert oavsett hur bra musiken var.

    • neon skriver:

      ”kristna artister är generellt sämre”. Nämn en kristen artist som på något sätt bidragit till musik historien eller fört musikens utveckling framåt. Jag säger inte att det inte finns, men spontant kan jag inte komma på en enda. Jag kan heller inte komma på ett enda kristet band som kommer med ”något eget”….att man känner wow….det här var ett nytt sound.

      Att kirk samlar 5000 i globen….so what? det är ingen anmärkningsvärd siffra…speciellt inte med tanke på att han är en global artist. Kent eller winnerbäck fyller lätt globen.

      Kristna artister har svårt att komma fram på den profana scenen, just för att de i mångt och mycket inte tillför något. De vinner ofta den kristna målgruppen väldigt lätt, just för att de spelar kristen musik….men den profana är mer kräsen. Tro mig; jag har gjort blindtest.

      Det finns oftast inte heller något intresse från kristna bolag att få fram bra kristna artister. Såväl artisterna som producenterna har det som hobbyprojekt…då är det ganska enkelt att förstå varför resultatet blir som det blir.

      Det finns natuligtvis undantag, men de är väldigt få och lätträknade, och ofta är det band som kom fram för många många år sen

  2. C. skriver:

    Vad gäller Franklin har han ju ändå sålt 15 miljoner plattor – kan väl inte suga totalt, även om det inte är helt min ”tekopp”…

    Och hela attityden att kristen musik suger för att den är kristen är sandlådemässigt barntrams – särskilt med ditt argument nr 2 – för byt ut lite satan i Dimmu’s texter, eller Deicide eller vicket hårt å elakt metalband som helst – och plötsligt är den musiken också bara till för de ”troende”…

    Trodde faktiskt att den här sortens argument hade självdött för 15 år se’n…

    • bluefree skriver:

      Kristen musik har ganska ofta en töntstämpel över sig så ungdomar som är på jakt efter identitet och förebilder blir knappast imponerade av den stilen.

      Men jag tror som du – sanningen är oxå att Franklin suger så ingen journalist orkade gå dit och lyssna och se extatiska medelålder på dansgolvet;)

      Lyssnade på Dimmu och Deicide – inte riktigt min stil och tror knappast att de skulle kunna tilltala speciellt många. Oavsett om de sjunger om satan eller jesus så är det lyrik som inte speciellt många människor tror på.

      Bra rocklyrik ska vara poetiskt mångtydig då är den som bäst, och kan passa troende eller inte.

  3. Åke skriver:

    Jag vänder mig mot diffusa begrepp som ”kristen musik”. Finns det speciella ”kristna” toner som då är mer önskvärda än ”ateistiska” toner? Hur märker man det?

    Det som här utmärker kristen musik är inte melodierna utan sångaren/sångerskans närmast patologiska ”klåda” eller tvång att delge omvärlden sin ”underbara utvalda/självalda frälsthet – oavsett om det gäller mer eller mindre hörvärda sånginsatser, uttalanden eller vräkiga mediaspektakel till rätta kristna heterosexuella bibelbröllopp.

    Här är Carola en rent kuslig ”förebild” som saknar motstycke.

    Syftet här är ju så uppenbart- att predika för andra via pliktskyldiga sång/musik uppträdanden som sen -per automatik då ska omskrivas i pressen – enligt Urban Toms i Dagen. Surt sa räven..

    Påminner inte så lite om den lika tröttsamma politiska progg-rörelsen på 70-talet. Musiken/sången var ett medel för att nå ut med det ”rätta ”budskapet. Om nån sjöng falskt eller spelade fel var sekundärt.

    Numera är musik/kulturkonsumenter vana vid en betydligt större mångfald än så och faller knappast i farstun för den här sortens förlegade och ogenerade navelskådande åsiktskanpanjer att med klämm och sång värva anhängare.

    Vad är det som hidrar ”kristna” här att utveckla sin sång/musik från det förrutsägbara ”jag är så frälst” till nåt som kan tänkas gå hem utanför bibelrörelsen?

    Inget- som jag ser det. Men där är ju förståss konkurensen om lyssnare/skivköpare helt annorunda och rent mördande..med all rätt.

    Det är vinnaren som skriver historien – inte förlorarna.

    • bluefree skriver:

      Finns inte kristna eller ateistiska toner – utan jag tror att det är artisterna som väjer vilken image och målgrupp de tänker tjäna sina pengar på som avgör deras profilering.

      Håller helt med att de missionerande religiösa artisterna är en svår klåda, det blir alltid pinsamt, när det kommer med sina röda biblar.

  4. Åke skriver:

    Tack för supporten mot medvetet hyckleri bluefree 🙂

  5. Stigan skriver:

    ”Det är vinnarna som skriver historien-inte förlorarna”. Så sant som det är sagt. Det gäller att vara på den vinnande sidan när slutet kommer. Då är frågan: Tar jag ”highway to hell” eller ”narrow way to heaven”. Då spelar medias arbetssätt inte den minsta roll. Valet är ditt.

  6. Markus L skriver:

    Ni generaliserar så oerhört både i bloggen och kommentarerna så all eventuell konstruktiv debatt faller genast åt sidan. Visst kan man applicera mycket av de åsikter ni framför på den svenska musikpressen. Men det finns egentligen inget fog alls för den förutom den innbyggda rädslan inom alla svensk press att ens röra vid kristna/muslimska teman, pga risken att bli stämplade som fanatiker eller religionsförespråkare. Det är så oerhört politiskt inkorrekt att i Sverige säga att man gärna ser på saker och ting ur ett religiöst perspektiv. Eller vissa undantag finns ju, Di Leva verkar leva sitt eget liv och anses fortfarande vara okej att recensera, trots att han kanske är den största fanatikern som finns i Sverige.

    Hur ser ni på att det inte alls är samma uppdelning på musiken i övriga delar av världen? Det mest lysande exemplet är ju USA där nästan inga mainstream artister inte någon gång har proklamerat att de tror på Gud eller lovsjunger Jesus. I amerikanska Idol-finalen förra året så fick de tio deltagarna sjunga i en kör, en av världens mest kända lovsånger ”Shout to the Lord” på svenska Ropa till Gud (det finns inte en enda pingstvän/Livets ordare som inte kan den låten), där man högt och tydligt proklamerar att man älskar Jesus och att inget är bättre än Jesu kärlek. Det sjunger alltså 10 idoler som inte är profilerade inom kristen musik någon av dem alls och säkerligen var många av dem inte ens troende.

    Likaså utropade Puff Daddy på MTV-awards i början av 2000-talet, i sitt tacktal ett stort tack till Jesus som sin räddare och personlige frälsare, för att dagen efter vara inblandad i ett spektakulärt skottdrama på en nattklubb tillsammans med sin dåvarande tjej J-Lo.

    Min poäng är att trots att detta knappast är profilerade kristna artister som knappast står för kristna värderingar, så har de inga problem med att förknippas med kristen musik. Och de sjunger till och med själva kristen musik utan att stämplas i ett fack för det. I Sverige är det väl bara Christer Sjögren och Elvis som kan sjunga andliga sånger utan att själva stämplas i det facket.

    Vad tror ni? Självklart påverkar det att USA är en av västvärldens mest religiösa länder, men det är å andra sidan även det mest framgångsrika landet inom världens musikindustri och ALL musik i Sverige influeras på ett eller annat sätt av den amerikanska musikindustrin.

  7. Markus L skriver:

    Jag kom på en sak till. Ni pratar om att kristen lyrik är ofta helt meningslös. Men tror ni verkligen det är där problemet ligger? Skulle man göra någon slags undersökning bland mainstreamlyssnarna är det nog inte många som sätter texterna främst. Ett rätt intressant exempel är ju de kristna hårdrockarna P.O.D. som fick en monsterhit med ”Alive” en hyfsat stor hit med ”Youth of a nation” för några år sedan. De skriver ju kristna texter, bara att de tagit bort orden Jesus/Gud och ersatt dessa med ”Ya” istället. Ingen verkar klaga.

  8. Åke skriver:

    Varför bara fokusers på musik här? Hur var det med kristna politiker som ”Sjungit ut” i skydd av religionsfrihet. KD-s sjävutnämda homoexpert Chatrin Påsson- Vi kan inte se att dessa homosexuella är diskriminerade då vi kristna tillåter dessa att gå fritt ute ute på gatorna. Ab-fab..

    Vilken kristen politisk ynnest.. Vilka andra som borde böja huvudet i bön för att åtnjuta denna kristna ynnest – slapp en avskyvärda KD-politikern svara på. Sen kom ju som bekant kristna ”sångare” som Åke Green och nu senast KD-Sacredeus som sjöng ut i tv och påstod att om homosexuella giftemål tilläts så skulle det leda till sexuella övergrepp mot barn och djur. Att Hägglund här blev apförbannad och placerade homofoben Sacredeus utanför listan för Eu-valet ska Göran ha cred för. Det löser dock inte skiten som jäser i dom heliga frikyrkokretsarna.

    Påminner om Velinge- sveriges nya Sjöbo. Där är det bara vissa som duger.. Vita kristna heterofiler.. Undrar om nån av dom kommer att dyka upp på 5-ans vulgära white trash såpa – shoppa loss på på G-kås och – gud förlåter dig.. så länge du inte är bög.. hemska tanke.

    Det finns ett alternativ till denna vulgärkristna manliga ollonluja.

    http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=193414

    Religiösa manliga genitalgriller är yesterday.
    Hut går hem till sist.

    Och det har SVK fattat. Cred! Och lycka till.. Det lär behövas.

  9. Åke skriver:

    Vi kan dock här inte komma ifrån att underlivstroende kristnas dånande kritik mot här mindre önskväarda ska försvinna. Till de som är övertygade om denna manliga genitaltro. Det högmodet förtjänar inte respekt.

    För de som här säger nej tack till denn avskyvärda kristna människosyn så spelar jag http://open.spotify.com/track/0YhGAa6bFJa7gj5xrHRb9B.

    Krama med respekt.

  10. Markus L skriver:

    Åke: Vilken geyser av ordbajseri du välde ur dig där. Jag förstår att ditt hat mot kristna verkligen sätter käppar i hjulet för dig. Jag kan inte annat än småle när du stör dig så enormt på vissa enstaka individer. Rötägg finns i alla läger, kristna som okristna. Att du stirrar dig blind på enstaka människors handlingar gör bara att du underminerar dina egna åsikter som med lätthet viftas bort av oss andra som försöker hålla en lite mer nyanserad syn på saken.

  11. Persson skriver:

    ”Kristna artister är generellt lite sämre än de profana” ! Ojdå. Och denna analys bygger du på … Vad ??

    Min erfarenhet är snarare att icke kristna ofta har fördomar mot ”kristen musik”. Fördomar som gör att de inte bryr sig om att lyssna. Har man fått dem att göra det, har reaktionen ofta blivit ”men han/hon/de var ju faktiskt BRA!”

    Och så särskilt mycket ”Gud” och ”Jesus” finns väl inte i texterna ? Inte så att de skulle behöva bli irrelevanta iaf.

    Med detta sagt får jag naturligtvis också tillägga att visst finns det en del ”kristen” musik som har så dålig kvalitet att den inte borde ha framförts offentligt eller givits ut på skiva! Men så är det också med en del ”profan” musik.

    Sedan får jag också säga att Dagen lite grann kastar sten i glashus, de skriver nämligen själva mycket lite om profana kulturyttringar. T ex : de gånger P O Enqvist nämnts torde vara fåtaliga – ända tills han skrev en bok om Lewi Pethrus …

  12. Markus L skriver:

    Persson: Håller med om att Dagen kanske inte har jättemycket att komma med då de som sagt inte täcker så värst mycket profant material. Men å andra sidan så kan de ju inte det heller, dels för att de är en så liten tidning och dels för att deras målgrupp inte vill läsa om den. De har ju även en väldigt tydligt religiöst fokus på hela sin publikation, de stora drakarna inom svensk media är ju inte tydligt icke-religiöst profilerade då de ofta skriver mycket om religiösa teman också. Så där kanske de har en poäng.

  13. Zeus skriver:

    Jag tror inte att nutida kristen musik är mycket sämre melodimässigt än vanlig pop- och rockmusik. Kanske är det snarare att folk känner sig obekväma vid omnämnandet av gud. Tidigare sjöng jag i kyrkokör. Jag var med för att det inte fanns någon icke-religiös där jag bodde och jag ville sjunga. Det kändes som rent hyckleri från min sida så jag hoppade av till slut. Jag kan inte heller med gott samvete lyssna på en stor del av kristen musik idag för att den inte talar till mig.

    Det finns däremot vissa *kristna artister* som jag lyssnar på. De sjunger inte om Gud, utan om godhet och ondska i allmänna termer som kan tolkas på flera sätt och olika nivåer. Det är artisteri och inte propaganda. Vad de sen personligen tror på är deras egen sak.

  14. erik skriver:

    Tja, Kirk Franklin har gästat både Oprah och Letterman, så så himla dålig är han väl inte isf?
    Och det fullkomligt dräller av studiomusiker som är uppvuxna inom frikyrkan. Men jag kan förstå att man inte gillar ”kristna” texter om man inte själv är hedning.

Kommentarsfältet är stängt.