Mitt liv som ateist

För mig är ateism = 0 (noll) , ingenting – det är en icke-tro.

Tidigare i mitt liv var jag religiös eftersom jag fick tron – religionen med modersmjölken av mina fundamentalistiska föräldrar, hade inget val. Något som liknande och tyvärr liknar mina föräldrar är apg29
(Jag försöker inte övertyga mina föräldrar, utan jag tycker att religion eller icke religion är en privatsak (alltså i vissa sammanhang är lögnen att föredra, sanningen blir för smärtsam), har det hela sitt liv investerat i en lögn – så kanske det är bäst att det förblir så, det skadar trots-allt ingen, skulle de överge sin tron skulle det få förödande konsekvenser, ”alla har vi någon livslögn”)

Som vuxen så insåg jag att religionen inte var sann, utan i mycket bara önsketänkande, den stämde helt enkelt inte med verkligheten.

Alltså jag slutade att tro på den kristna religionens berättelser om Gud osv.

Vad blev jag då?

Jo, jag blev ateist i förhållande kristendomen, jag förlorade tron, jag anammade ingen ny tro på något, som buddism eller hinduism, utan jag insåg att kristendomen inte var sann den byggde på hörsägen, jag slutade tro på kristendomen, bibeln och dess totala sanningsanspråk.

Min nya icke-tro gav mig inte anledning att överväga astrologi, New ages eller Asatro, eftersom jag överget ”tron på tron” och istället börjat ”tro på bevis och fakta”.

Förändrades mina moraliska eller politiska åsikter? Nej inte nämnvärt – tror fortfarande att vi behöver lag och ordning, tror fortfarande att man faktiskt ska uppfostra sina barn, tror fortfarande på den gyllene regeln, eftersom detta ger mig – min familj – mina närmaste – ja alla människor en chans till det goda livet. Tror fortfarande på de mänskligrättigheterna och människornas lika värde.

Allt detta, människan godhet har faktiskt funnits i hundratusentals år se detta utmärka program (se Play Svt Jordens snällaste apa)

Vad vill jag säga med detta, jo för mig är ateism ett ord som bara betyder, att inte tro på religionernas sanningsanspråk, eller beskrivningar av Gud. Tror jag att någon Gud inte kan finnas, givetvis inte, bara inte på religionernas anspråk och monopol på någon Gud.

Den dagen som goda bevis på någon religions beskrivning på Gud kommer fram ska jag givetvis överväga att tro på denna Gud, kommer jag att tillbe eller slakta får för att blidka detta väsen? Tror inte det.

Annonser
Det här inlägget postades i Religion. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Mitt liv som ateist

  1. Mikael skriver:

    Är tacksam för din blogg! Önskar t.o.m att du skrev oftare och än fränare!
    Våra bakgrunder och livsval (påtvingade av verkligheten och viss tankeverksamhet)har åtskilliga beröringspunkter.
    Inte heller jag fördömer mina numera avlidna föräldrar för deras tro och hopp.
    Snarare känner jag en stor ömhet gentemot dem och inser att deras tro gav viss ”mening” åt deras liv!!

    Att jag genom deras tro blev invigd i sjuka tankar kring himmel eller helvete, andemakter och diverse djävlar och demoner, sexualskräck, rädslor för allehanda synder och tankar är dem för länge sedan förlåtet. De gjorde sitt allra bästa uitifrån sina förutsättningar.
    Hoppas till och med om möjligt att de på något sätt faktiskt blir lönade för alla sina ansträngningar!

    Men hur wom helst uppskattar jag din kamp mot alla de diverse vanföreställningar, ondskor och hatföreställningar som enbart okritisk sjuk religion kan ge upphov till.

    Större hat gentemot medmänniskornas framtidsutsikter eller livs-val/-betingelser går inte att finna.
    Det sjukaste är väl ändå att desto mer fundamentalistisk de ”övertygades tro” är, desto mer hatiska och ondskefulle tycks de med automatik bli.

    Allt gott.

    MS

Kommentarsfältet är stängt.